Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet. Herrar och hundar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
orden kommo allt torrare, expansionen minskades,
oaktat den flitiga eldningen, man försökte ännu att
skruva upp sig i extasen, men den flämtade och
flämtade, anden flydde, de betydelselösa orden
frambragtes ännu, men snart slocknade den sista gnistan;
de bedövade hjärnorna, vilka arbetat som piskade
snurror, sackade av och föllo ohjälpligt. Blott en
tanke stod klar – man måste gå och sova, eller man
vämjdes vid varandra, man ville vara ensam.
Nyström väcktes. Levin omfamnade Carl
Nicolaus och stoppade tre cigarrer i fickan. Man hade
kommit för högt, för att så hastigt kunna stiga ner
igen och tala om reversen. Avsked växlades, värden
släppte ut gästerna – och han var ensam! Han
öppnade luckorna och dagsljuset föll in – han
öppnade fönstret och en frisk luftström från Skeppsbron
trängde fram genom den trånga gränden, vars ena
husrad var belyst av den uppgångna solen. Klockan
ringde fyra; denna lilla underbara ringning, som
endast den på bekymrets eller sjukdomens
sömnlösa bädd, efter morgonen törstande stackaren brukar
få höra. Själva Österlånggatan, lastens, smutsens,
slagsmålens gata, låg där tyst, ensam, ren. Falk
kände sig djupt olycklig. Han var vanärad och han
var ensam! Han stängde fönstret och luckorna, och
när han vände sig om och såg förödelsen, började
han städa; han plockade upp alla cigarrstumparna och
kastade dem i kaminen, han dukade av, han sopade,
han dammade, han ställde var sak på sin plats. Han
tvättade sig i ansiktet och om händerna och
kammade sig; en polis skulle ha tagit honom för en
mördare, som höll på att utplåna spåren efter sin
gärning. Men under allt detta tänkte han – klart,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
