- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 5. Röda rummet /
102

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte kapitlet. Röda rummet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bakfickorna, och två buteljer öl, som han fick upp ur
byxfickorna, varefter hans figur återtog sina vanliga
disproportioner.

– Bror Falk får ursäkta Olle, han är inte van
vid att vara bland folk – stopp in bröna igen, Olle;
vad är det för dumheter, rättade Sellén.

Olle lydde. Lundell ville icke släppa brickan ifrån
sig, oaktat han betat av så nätt, att man icke efter
spåren kunde bestämma vad som legat på assietterna,
men brännvinsflaskan nalkades då och då glaset,
varefter Lundell liksom i tankarna tog sig en halva.
Då och då steg han upp eller vände han sig om på
stolen för att »se efter» vad de spelade; varvid hans
gester noga iakttogos av Sellén. Så kom Rehnhjelm.
Tyst och drucken satte han sig ner och sökte ett mål
för sina irrande blickar, där de kunde vila sig, under
det han åhörde Lundells förmaningar. Hans trötta
öga slog sig slutligen ner på Sellén och stannade på
sammetsvästen, vilken hela senare delen av kvällen
utgjorde ett rikt ämne för hans tysta betraktelser.
Ett ögonblick ljusnade hans ansikte såsom vid åsynen
av en gammal bekant, men så slocknade ljuset igen,
när Sellén, som märkte »att det drog», knäppte igen
rocken. Ygberg beskyddade Olle med en sexa och
tröttnade icke att mecenatlikt uppmana honom att ta för
sig och att fylla hans glas. Musiken blev, ju längre det
led på kvällen, av en allt livligare natur och samtalen
blevo därefter. Falk erfor ett ganska stort behag i
detta bedövningstillstånd; här var varmt, ljust,
bullrande, rökigt, och här sutto människor, vilkas liv
han förlängt med några timmar, och som därför
voro lyckliga och glada som flugor, vilka kvicknat till
av några solstrålar. Han kände sig befryndad med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:27:28 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/rodarum/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free