- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 5. Röda rummet /
112

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet. Arma fosterland!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

under taklisten, där »det fria ordets män skulle åhöra
huru landets heligaste intressen diskuterades av dess
värdigaste medlemmar». Det var alldeles nytt för
Falk, det här, men han blev icke tillintetgjord av
några stora intryck, då han skådade ner från sin hylla
och såg den tomma salen under sig, vilken liknade
bra nog en Lancasterskola. Klockan var fem minuter
över tio, men ännu fanns icke en levande själ mer än
han själv där. Det rådde några minuter en tystnad,
som påminde om landskyrkans före predikan; ett
sakta knaprande ljuder genom salen. »En råtta»,
tänker han; men så upptäcker han genom rymden,
på referentläktaren mitt emot, en liten nedtrampad
figur, som formerar en blyertspenna på barriären,
och han ser hur spånorna snöa ner och lägga sig
på borden inunder. Det finnes icke mycket, som
hans öga kan vila sig på, där det trevar omkring
de tomma väggarna, men det sätter sig slutligen på
den gamla väggklockan från Napoleon I:s dagar, vars
kejserliga, nyförgyllda emblem sitta och symbolisera
nytt uppkok på något gammalt. Men visarna, som
peka tio minuter över tio, symbolisera också –
ironiskt – någonting, då dörrarna i bakgrunden slås
upp och en man träder in. Det är en gammal en;
hans skuldror hava börjat bågna under bördan av
allmänna värv, hans rygg har satt sig under tyngden
av kommunala uppdrag, hans hals har kastat sig
under långvarigt vistande i fuktiga ämbetsrum,
kommittésalar, bankvalv och dylikt, det ligger något
pensionerat i hans lidelsefria steg på den långa
cocosmattan, som leder fram till katedern. När han kommer
mitt på gången, i höjd av den kejserliga klockan,
stannar han – han tyckes vara så van att stanna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:27:28 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/rodarum/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free