Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elvte kapitlet. Lyckliga människor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lycka som går över all beskrivning; vad hade då
hänt? Helt enkelt: han hade fått arbete!
Och så kommer Sellén: i sammetsjacka, lackerade
skor, pläd och reskikare i rem, kanelrör, gul
sidenhalsduk, skära handskar och blomma i knapphålet.
Lugn och belåten som alltid; icke ett spår efter de
uppskakande intryck, han varit underkastad de sista
dagarna, synes på hans magra, intelligenta ansikte.
I hans sällskap uppträder Rehnhjelm tystare än
vanligt, ty han känner, att han skall skiljas vid en vän och
en beskyddare.
– Nu, Sellén, säger Olle, nu är du lycklig? Inte
sant?
– Lycklig? Vad är det för prat? Jag har fått
sälja ett arbete! Det första på fem år! Är det för
mycket?
– Men du har väl läst tidningarna? Du har ett
namn!
– Ah! Det ska vi inte bry oss om! Inte må
du tro jag fäster mig vid sådana småsaker. Jag vet
nog hur långt jag har kvar, innan jag blir något! Om
tio år, bror Olle, ska vi tala om den saken.
Och Olle tror ena hälften och tror inte den
andra hälften, och han knäpper med skjortbröstet
och sprakar med fodret, så att Selléns
uppmärksamhet påkallas, och denna finner sig uppmanad att
utbrista:
– Kors vad bror är fin!
– Nej, tycker du det? Men du ser ju ut som ett
lejon.
Och Sellén piskar sina lackerade skor med
kanelröret, luktar blygsamt på blomman i knapphålet och
ser så likgiltig ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
