- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 5. Röda rummet /
151

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elvte kapitlet. Lyckliga människor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sina två tända stearinljus utgöra ett litet husaltare.
Ovanför utdragssoffan, som ännu var obäddad, satt
Carl XV till häst, runt omkring omgiven av utklipp ur
Fäderneslandet, mest föreställande polistjänstemän,
alla Magdalenors fiender. I fönstret tvinade en
Fuchsia, en Geranium och en Myrten – Venus’ stolta
träd bredvid fattighusets! På sybordet låg ett
fotografialbum. På första bladet syntes kungen, på det
andra och tredje pappa och mamma, ett fattigt
lantfolk, på det fjärde en student – förföraren, på det
femte barnet och på det sista fästmannen – en
hantverksgesäll. Det var hennes historia, så lik de flestas.
På en spik bredvid Spiseln hängde en elegant
klänning med rika plisséer, en sammetskappa och en
hatt med plym – det var féens hamn, i vilken hon
gick ut att fånga ynglingar. Och hon själv! En
högväxt 24-årig kvinna med ett vanligt utseende.
Lättja och nattvak hade givit hennes hy denna
genomskinliga vithet, vilken brukar distinguera de rika, som
icke arbeta, men hennes händer buro ännu spår av
ungdomens mödosamma sysslor. Klädd i en vacker
nattdräkt och med utslaget hår kunde hon nog passera
för en Magdalena. Hon hade ett jämförelsevis
blygsamt sätt och var glad, hövlig och städad i sitt
uppförande.

Sällskapet rangerade sig i grupper, fortsatte
avbrutna samtal och tog upp nya. Falk, som nu var
diktare och gärna ville finna intresse i allt, även i det
mest banala, slog sig i sentimentalt samspråk med
Marie, vilket hon tyckte mycket om, emedan det
hedrade henne att bli behandlad som människa. De
kommo som vanligt in på historien och motiven
varför hon valt sin bana. Första förförelsen höll hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:27:28 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/rodarum/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free