- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 5. Röda rummet /
155

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elvte kapitlet. Lyckliga människor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

betydde detta i närvarande fall föga, ty mannen var
drucken, men säkert är att ingen behövde narra
honom, ty han brann av ett ständigt begär att bedöva en
inre oro, som tycktes driva honom från sitt arbete.

Emellertid var Lundell icke road av de
betraktelser som hans vackra vän framkallade, och en
tilltagande yra jagade upp hans religiösa känslor, som
på kvällen varit tämligen förslöade av ymnig mat. Och
som ruset började bliva allmänt, tog han sig
anledning att påminna om kvällens betydelse och de känslor
ett avsked måste framkalla. Han reste sig från sin
plats, fyllde ölglasen, tog stöd mot byrån och
påkallade allmän uppmärksamhet.

– Mina herrar – han erinrade sig Magdalenas
närvaro – och damer. Vi ha i denna kväll ätit och
druckit och, för att komma till ämnet, gjort detta
i en avsikt, som om man nu måste frånse det
materiella, som endast är den låga, sinnliga, djuriska
beståndsdelen i allt vårt varande, vilket i en stund som
denna, då avskedets stund nalkas – vi se här ett
bedrövligt föredöme på den last, som vi kalla
dryckenskapslasten! Det är i sanning upprörande för den
religiösa känslan, då man efter en afton, tillbragt
i personers närvaro, känner sig manad att höja ett
glas för den person, som visat sig äga en upphöjd
talang – jag menar Sellén – så skulle man kunna tro,
att aktningen för en själv i någon mån borde göra
sig gällande. Ett sådant exempel, håller jag före,
har här i en högre potens gjort sig kännbart, och det är
därför... jag erinrar mig de sköna orden, som alltid
skola klinga i mina öron så länge jag minns, och jag
är övertygad, att vi alla erinra oss dem, om ock stället
icke skulle vara det lämpligaste; denna unge man,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:27:28 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/rodarum/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free