Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet. Försynens skickelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett halvt dussin handdukar. Fröken Emilie Björn:
ett nytt testamente. Viktualiehandlaren Persson: en
påse havregryn, en fjärding potatis och en flaska
syltlök. Handlanden Scheike: 2 par yllekal–
– Mitt herrskap! avbröt hennes nåd. Får jag
lov att fråga: är det meningen att detta skall tryckas?
– Ja, naturligtvis! svarade pastorn.
– Då skall jag be att få utträda ur direktionen.
– Tror sålunda hennes nåd att sällskapet skulle
kunna äga bestånd genom frivilliga gåvor om givarnas
namn icke trycktes? Bort det!
– Och välgörenheten skall sålunda giva glans
och hävd åt den lumpnaste fåfänga!
– Bort det! Icke så! Fåfängan är ett ont, väl,
så; vi vända det onda i godo, vi förvandla det i
välgörenhet, är det icke gott?
– Jo, men vi få icke kalla en lumpen sak med
ett vackert namn; det är skrymteri!
– Hennes nåd är sträng! Skriften säger att
man skall vara förlåtande; förlåt dem deras fåfänga!
– Ja, herr pastor, jag förlåter dem, men icke
mig själv! Att sysslolösa fruntimmer roa sig med
välgörenhet, det är förlåtligt, det är bra, men att de
kalla detta en vacker handling, som blott är ett nöje,
ett nöje större än andra genom den retelse som
offentligheten, den största offentlighet som finnes, nämligen
publikation i tryck, kan skänka den, det är skamligt.
– Jaså, tog fru Falk i med hela styrkan av sin
förfärliga logik; menar hennes nåd det är skamligt att
göra gott?
–– Nej, min lilla vän, men att låta trycka, det
man skänkt ett par ullstrumpor, det anser jag vara
nesligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
