Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet. Försynens skickelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
få utan pekuniär uppoffring – och vad får människan
utan sådan uppoffring? Ha damerna någon lämplig
person att föreslå till nämnda syssla?
Nej, det hade icke damerna tänkt på.
– Nå, då får jag föreslå en ung man av
allvarliga tänkesätt, som jag tror skall vara lämplig. Har
direktionen något emot att notarien Eklund blir
krubbans kamrer mot ett skäligt arvode?
Nej, det hade damerna ingenting emot, i
synnerhet som pastor Skåre rekommenderade honom,
och detta kunde pastor Skåre göra så mycket hellre
som notarien var en nära släkting till pastorn. Och
så fick sällskapet en kamrer med sex hundra
riksdalers arvode.
– Mina damer, tog pastorn ordet, skola vi anse
oss hava arbetat nog i vingården för i dag?
Tystnad. Fru Falk tittar åt dörren om icke
mannen skall komma.
– Min tid är kort, och jag ser mig ur stånd
att dröja! Har någon något att tillägga? – Nej! –
Med nedkallande av Guds bistånd till vårt företag,
som så vackert börjat, önskar jag oss alla nåd och
välsignelse och kan icke göra det med bättre ord
än han själv lärt oss, då han lärde oss bedja Abba,
käre Fader, Fader vår...
Han tystnade, som om han var rädd för att
höra sin egen röst, och sällskapet höll händerna för
ögonen, som om de blygdes att se varandra i
ansiktet. Pausen blev lång, längre än man kunde vänta;
den blev för lång, men ingen vågade bryta den;
man såg efter mellan fingrarna om icke någon skulle
börja röra på sig, då en häftig ringning ute i
tamburen åter ryckte sällskapet ner till jorden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
