Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet. Absint
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FJORTONDE KAPITLET.
Absint.
En het eftermiddagssol glödgade gatstenarna i den
stora Bergslagsstaden X-köping. I salen på
stadskällaren var det ännu tyst och stilla; granriset låg
på golvet och luktade begravning; de graderade
likörflaskorna stodo i sina fack och sovo middag
mitt emot brännvinsflaskorna med sina
kommendörskedjor om halsarna, vilka hade fått permission till
kvällen; Moraklockan, som aldrig fick sova middag,
stod där lång som en mas upprest mot väggen och
utminuterade tiden, under det den tycktes läsa på en
väldig teateraffisch, som man spetsat upp på en
klädhängare bredvid; salen var mycket lång och smal
och bägge långväggarna voro besatta med björkbord,
vilka sköto ut från väggen, så att salen fick utseende
av ett stall, i det borden, alla på fyra fötter, bildade
hästarna bundna vid väggen och med bakdelarna utåt
rummet; men nu stodo alla och sovo, en och annan
med ena bakbenet något lyft från marken, ty golvet
var rätt gropigt, och att de sovo kunde man ju se,
då flugorna gingo ostört på deras ryggar; men den
sextonåriga kyparen, som satt och lutade sig mot
Moramasen bredvid teateraffischen, han sov inte, ty
han slog titt och ofta med sitt vita förkläde efter
flugorna, som nyss varit ute i köket och ätit middag
och nu stått upp för att leka, och så föll han tillbaka
igen och stödde sitt öra mot Morakarlens stora buk,
som om han auskulterade ut vad denne hade fått
till middag. Och det skulle han snart komma att få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
