Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet. Absint
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Ack, det där stället där han säger att han
tror det var näktergalen, då det var lärkan.
– Vilket annat ställe skulle jag mena, då hela
världen menar det. Nå, det är ju en enstaka, mycket
begagnad poetisk bild som effekten vilar på, och
tror ni, att Shakespeare’s storhet vilar på poetiska
bilder?
– Varför skall ni smula sönder allting för mig,
varför skall ni taga bort alla mina stöd?
– Jag kastar bort era käppar för att ni skall
lära er gå – själv! För övrigt, ber jag er gå in på
vad jag säger?
– Ni ber icke, ni tvingar en att göra det!
– Då bör ni undvika mitt sällskap. – Era
föräldrar sörja över detta ert steg?
– Ja, naturligtvis! Hur kan ni veta det?
– Det göra alla föräldrar! Varför skall ni
överskatta min omdömesförmåga. Låt bli att överskatta,
i allmänhet.
– Tror ni att man blir lyckligare med det?
– Lyckligare? Hm! Känner ni någon som är
lycklig? Svara nu med egna meningar, inte med
andras ord!
– Nej!
– Nå, när ni inte tror att någon är lycklig,
hur kan ni då sätta i fråga att man skall bli
lyckligare? – Jaså, ni har föräldrar! Det är allt dumt
att ha det!
– Hur så? Hur menar ni?
– Tycker ni inte det är onaturligt att en
gammal generation skall uppfostra en ny och
uppföda den med sina föråldrade dumheter. Nå, era
föräldrar fordra tacksamhet av er? Inte sant?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
