- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 5. Röda rummet /
193

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet. Absint

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

– Nå, men man skall väl vara tacksam mot
sina föräldrar?

– Tacksam för att de med lagen på sin sida
introducerat en i detta elände, fött en med dålig
mat, slagit en, förtryckt en, förödmjukat en, motsatt
sig ens önskningar. Vill ni tro att det fattas en
revolution till? Nej, två! Varför dricker ni inte
absint? Ni är rädd för den? Å! Se, den bär ju
Génèvekorset! Den läker de sårade på slagfältet,
vänner och fiender; den dövar smärtan, förslöar
tanken, borttager minnet, förkväver alla ädla känslor,
som narra människan att begå dårskaper, och slutar
med att släcka förnuftets ljus. Vet ni vad förnuftets
ljus är? Det är för det första en fras, för det andra
ett irrbloss, en lyktgubbe, ni vet sådana där sken
som irra över platser där fisk legat och ruttnat och
alstrat fosforväten; förnuftets ljus är fosforväte,
alstrad av den grå hjärnsubstansen. Det är ju
märkvärdigt att allt gott här på jorden går under och
glöms. Jag har under mina tioåriga ströverier och
skenbara overksamhet läst igenom alla stiftsbibliotek
de ha i småstäderna; allt uselt och betydelselöst
som finns i böckerna är citerat och omtryckt, men
det goda ligger kvar. – Jag ville säga – påminn
mig att jag håller mig till ämnet –

Klockan började nu föra sitt oväsen och
dundrade sju slag. – Dörren slogs upp, och in vräkte
sig en person med ett stort buller. Det var en
femtioåring med ett fett, tungt huvud, vilket vilade
som en mörsare mellan ett par feta axlar, liksom
på en lavett med en beständig elevation av 45°,
och såg ut att vilja kasta bomber på stjärnorna.
Ansiktet såg ut som om ägaren vore mäktig alla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:27:28 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/rodarum/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free