- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 5. Röda rummet /
197

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet. Teateraktiebolaget Phoenix

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hans säng mitt på sommarljusa dagen. Han såg
det vackra, med blommor rikt försedda rummet, där
orgien hade stått med skruvade innanluckor; han
såg den trettiofemåriga aktrisen, som av en rival blivit
deporterad till gumrollerna; hon kommer in
förtvivlad och rasande över nya skymfer, berusar sig och
lägger upp benen på soffkanten, och när det blir
för varmt i rummet, knäpper hon upp
klänningslivet lika sorglöst som när en herre öppnar på västen
efter en stark middag; där flaxar den gamla
komikern, som fått lämna älskarfacket i god tid och efter
en kort blomstring nedsjunkit till anmälningsroller
och nu roar det lägre borgerskapet med sina visor
och framför allt sina berättelser om sin stormaktstid;
men mitt i rök och rushägringarna ser han den unga
sextonåriga, som kommer med tårade ögon och
berättar för den mörka Falander huru den stora
direktören ånyo gjort henne nesliga anbud och vid hennes
avslag svurit att hämnas så, att hon hädanefter endast
skulle få pigroller; och han ser Falander, som tar
emot allas sorger och bekymmer och blåser på dem
så att de försvinna; hur han upplöser allt:
förolämpningar, förödmjukelser, åsnesparkar, olyckor, nöd,
elände och jämmer i ett intet; hur han lär och
förmanar sina vänner att icke överskatta något,
framför allt icke sina sorger. Men åter och åter ser han
den lilla sextonåriga, med den oskyldiga minen, vars
vän han blev och av vilken han vid avskedet hade fått
en kyss, en häftig, passionerad kyss, som hans
inflammerade hjärna nu, när den var uppriktig, erinrade sig
att den funnit något oväntad. Men vad var det hon
hette?

Han reser sig för att gripa vattenkaraffinen och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:27:28 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/rodarum/0197.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free