- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 5. Röda rummet /
212

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet. I Vita bergen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och så stark. Han känner sig gammal, trött,
likgiltig; han har sett in i alla dessa husmassor, som
stå där nere; och det såg alltid ut på ett annat sätt
än han trodde. Han har varit ute i världen och skådat
människorna under mångahanda förhållanden, så som
endast en fattigläkare eller en tidningsreferent får se
dem, dock med den skillnad att referenten får se
dem som de visa sig, under det läkaren vanligen får
se dem sådana de äro; han hade haft tillfälle att
skåda människan såsom samhällsdjur under alla
möjliga former. Han hade bevistat riksdagen,
kyrkostämmor, bolagsstämmor, sammankomster för
välgörande ändamål, polisrannsakningar, fester,
begravningar, folkmöten; överallt stora ord, och många ord,
ord som aldrig brukas i dagligt tal, något slags
särskilda ord, som icke äro uttryck för någon tanke,
åtminstone icke för den som skulle uttalas. Han
hade därigenom fått en ensidig uppfattning av
människan och kunde aldrig se henne utan som det
lögnaktiga samhällsdjuret, vilket måste så vara, efter som
civilisationen förbjuder öppet krig; hans brist på
umgänge gjorde att han glömde bort att det fanns
ett annat djur, som mellan skål och vägg är rätt
älskvärt om det icke retas, och som gärna visar sig
med alla sina fel och svagheter så snart inga
vittnen äro närvarande. Detta hade han glömt och därför
var han mycket bitter. Men det var en annan
omständighet, som var ledsammare: han hade förlorat
aktningen för sig själv! Och detta utan att han begått
en enda handling, för vilken han behövde blygas!
Men andra hade berövat honom den, och det går
mycket lätt för sig. Överallt och var helst han
uppträtt, hade man visat honom missaktning, och hur

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:27:28 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/rodarum/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free