- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 5. Röda rummet /
217

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet. I Vita bergen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

uppmärksamhet på att jag behövde öva mig i
talroller någon gång, om jag skulle bli skådespelare. Då
blev han otidig och förklarade att man skulle krypa
först innan man kunde gå! Jag svarade honom att
jag kunde gå! Det sade han vara lögn, och frågade
om jag trodde att skådespelarkonsten, den skönaste
och svåraste av alla konster, icke fordrade någon
skola? Då jag svarade honom, att det just var min
mening, och att jag därför väntade otåligt att få
börja den där skolan, sa han att jag var en obildad
hund och att han skulle sparka mig! Då jag
invände mot detta, frågade han ytterligare om jag
trodde att hans teater var ett räddningsinstitut för
ynglingar med dåliga affärer, och jag svarade ett
öppet, obetingat, glatt: ja! Då förklarade han, att
han skulle döda mig, och det håller han på med
nu! Jag känner huru min själ brinner ner som ett
talgljus i korsdrag, och jag är snart övertygad om
att »det onda segra skall till slut, fast det i moln
sig döljer», eller hur det står i katekesen. Men det
värsta av allt är, att jag förlorar aktningen för denna
konst, som har varit min ungdoms kärlek och dröm.
Hur är det möjligt annat än att jag skall börja
underskatta värdet av denna konst, då jag ser personer
som komma hit utan uppfostran, utan bildning, från
kroppsarbeten och yrken, från gatan, drivna endast
av fåfänga och lättja, utan entusiasm och förstånd,
och att se huru de efter ett par månader spela
karaktärsroller, historiska roller, skapligt bra, utan att
de ha någon gnista aning om den tid, i vilken de röra
sig, eller ett spår av insikt om den betydelse, personen
de föreställa, ägde i verkligheten.

Det är ett långsamt lönnmord man övar på mig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:27:28 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/rodarum/0217.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free