Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet. I Vita bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vanvårdade; lyckades dock genom mildhet få dem
att iakttaga ett bättre uppförande.»
– Det var en förfärlig lukt; låt oss fortsätta
nu, Eugenie, bad fru Homan.
De gingo upp för trapporna och stego in i det
stora rummet utan att knacka.
Snickaren tog till hyveln och angrep en kvistig
bräda, så att fruntimren måste skrika för att kunna
göra sig hörda.
– Är här någon som törstar efter frälsning och
nåd? skrek fru Homan, under det fru Falk blåste
i rafraichisseuren över barnen, vilka började skrika
av svedan i ögonen.
– Bjuder fruntimret på frälsning? frågade
snickaren, som gjorde ett uppehåll i arbetet. Var har
fruntimret fått den ifrån? Kanske det finns
välgörenhet också, och förödmjukelse, och högfärd? Va!
– Ni är en rå människa, som går till
förtappelsen, svarade fru Homan. Fru Falk skrev i sin
annotationsbok och sade: den där var bra.
– Tala han! sade revisorskan.
– Det där känner vi! Kanske fruntimmerna vill
tala religion med mig! Jag kan tala i allting! Vet
fruntimmerna att det var ett möte i Niceum år 829,
där den helige ande intogs i Schmackhaldinska
artiklarna.
– Nej, vi känner inte det, min goda man!
– Vi kallar du mig god? Ingen är god utan
Gud allena, säger skriften! Jaså, fruntimren känner
inte mötet i Niceum år 829? Hur kan man då gå
och vilja lära andra, då man ingenting vet själv.
Nå, ska det bli någon välgörenhet av nu, så passa
på medan jag vänder ryggen till, ty den sanna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
