Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet. Natura...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SJUTTONDE KAPITLET.
Natura...
Falander satt en eftermiddag hemma och läste i
en roll, då en lätt knackning, två dubbelslag, hördes
på dörren. Han sprang upp och kastade på sig en
rock och öppnade.
– Agnes! Det var rart främmande!
– Ja? Jag måste gå och hälsa på dig; det är så
förbannat tråkigt!
– Så du svär!
– Låt mig svära; det är så skönt!
– Hm! hm!
– Ge mig en cigarr; jag har inte rökt på sex
veckor! Den här uppfostran gör mig galen!
– Är han så sträng då?
– Han är förbannad!
– Å, fy Agnes, så du säger.
– Inte får jag röka, inte svära, inte dricka punsch,
inte vara borta om kvällarna! Men låt mig bli gift
bara! Då!!
– Är det hans fulla allvar?
– Hans fullkomliga! Se på den här näsduken!
– A. R. med krona; nio kulor?
– Vi ha samma initialer och jag har fått låna
hans plåt! Är det inte fint?
– Jo, det är fint. Jaså, det har gått så långt!
Ängeln i blåa klänningen kastade sig
självsvåldigt upp i soffan och blossade på cigarren. Falander
betraktade hennes kropp med blickar, som om han
gjorde ett överslag i en kostnad, därpå sade han:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
