Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet. Från Nya kyrkogården till Norrbacka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han hade dem alla där, och sig själv med. Klockan
slog någonting uppe i tornet, och då reste han sig
och gick, gick framåt Trädgårdsgatan, tog av
in på Nya gatan, vilken tycktes ha varit ny i hundra
år, gick över Nytorget och var framme vid Vita
Bergen. Där stannade han utanför det skäckiga huset
och hörde på vad barnen sade, ty det var barn på
bergknallen, som vanligt, och de talade både högt och
oförbehållsamt under det att de slipade små
tegelstenar, som de skulle ha till att hoppa hage med.
– Vad fick du till midda’n, Janne?
– Angår det dej, du?
– Angår? Säger du angår? Akta dej du, så
att jag inte lappar dej!
– Du? Äh, hörru! Inte du med de där ögona!
– Hörru! Flunsa jag dej inte här om dan ner
ve Hammarbysjön! Va?
– Äh, håll käften på dej!
Janne blir »flunsad», och oron lägger sig.
– Du kanske inte var med, du Janne, och stal
krasse på Katrina körgål? Va?
– Har den där halta Olle gått och babblat om
det?
– Nå, och så kom inte polisen? Va?
– Tror du jag är rädd för polisen? Det ska
du få se!
– Är du inte det, då ska du få följa med till
Zinkens dam och humla päron i kväll.
– På ki, förstås? Kommer inte över planket,
känner de där arga hundarna!
– Tror du inte, att Sotar-Pelle går över det där
planket som ett inte, och hundarna måste man väl
kunna sparka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
