Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet. Från Nya kyrkogården till Norrbacka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Här, sade han; här!
Falk erfor inga andra sensationer än dem man
alltid erfar i närvaron av ett lik och kunde därför
icke finna några ord lämpliga för tillfället, utan
inskränkte han sig till att krama faderns hand, varpå
denne sade:
– Tack, tack! och avlägsnade sig för att gå in i
ett rum bredvid.
Falk var ensam; nu hörde han först en häftig
viskning bakom den dörr där Struve försvann; därpå
blev det tyst en stund; men så började från andra
ändan av rummet ett mummel tränga genom den
tunna bredväggen; han kunde endast delvis urskilja
orden, men han tycktes igenkänna rösterna. Först
hördes en gäll diskant, som talade långa strofer
mycket fort.
– Babebibobubybåbäbö. – Babebibobubybåbäbö.
– Babebibobubybåbäbö – lät det.
Därpå svarade en vredgad karlröst,
ackompanjerad av hyvelns: vitschå – vitschå – vitsch – vitsch
– hitsch – hitsch.
Och så ett långsamt framrullande mum – mum
– mum – mum. Mum – mum – mum – mum.
Varpå hyveln började spotta och nysa sitt vitsch,
vitsch. Och så en storm av
babili-bebili-bibili-bobili-bubili-bybili-båbili-bäbili-bö!
Falk trodde sig förstå varom denna diskussion
handlade, och på vissa tonfall tyckte han sig märka
att den lilla döda var inblandad i saken.
Och så började åter en våldsam viskning
bakom Struves dörr, interfolierad med en snyftning,
och så öppnades dörren och ut kom Struve ledande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
