Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet. Från Nya kyrkogården till Norrbacka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vid handen en fintvätterska, svartklädd och med
röda ögon. Struve presenterade med en
familjefaders värdighet:
– Min hustru; häradshövding Falk, min gamle
vän!
Falk mottog en hand så hård som ett klappträd,
och ett leende som pickles. Han försökte i största
hast konstruera en fras, som innehöll de två orden
»fru» och »sorg» och lyckades tämligen, varför Struve
bestod honom en omfamning.
Frun, som ville bidraga med någon vänlighet,
började borsta sin man på ryggen och bifogade:
– Det är fasligt vad Christian kan gå och klena
ner sig; jämt och samt är han dammig på ryggen.
Tycker inte häradshövdingen att han ser ut som
en gris?
Denna kärleksfulla fråga slapp den stackars Falk
besvara, ty bakom moderns rygg stucko nu två röda
huvuden fram och flinade mot den främmande.
Modern fattade ömt deras huvuden och sade:
– Har häradshövdingen sett så fula pojkar förut?
Se de inte ut som rävungar?
Detta överensstämde med verkliga förhållandet
till den grad att Falk kände sig uppfordrad på det
livligaste förneka faktum.
Farstudörren öppnades och in trädde två herrar.
Den första var en bredaxlad trettioåring med ett
fyrkantigt huvud, vars framsida skulle föreställa ansikte;
huden såg ut som en halvrutten broplanka i vilken
maskar plöjt sina labyrinter; munnen var brett skuren
och stod jämt på glänt, varvid alltid de fyra, välslipade
hörntänderna syntes; när den log, klövs ansiktet i
två delar och man såg ända bort till fjärde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
