Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet. Från Nya kyrkogården till Norrbacka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Nej, det kunde man väl se; den var alldeles blank!
– Vad betyder det då?
– Vet du inte det? Det var en hor-unge!
Piskan smällde lyckligtvis och vagnen rullade
framåt. Falk kastade en blick uppåt fönstret; där
stod frun, som redan tagit ner ett par lakan och
blåste ut stearinljusen, och bredvid henne
rävungarna med var sitt vinglas i handen.
Vagnen skallrade fram, gata upp och gata ner;
ingen gjorde försök att tala. Struve såg plågad
ut där han satt med kistan i knä; och det var
ännu så ljust att han skulle velat göra sig osynlig.
Det var en lång väg till Nya-Kyrkogården, men
den tog också slut och man var framme. Utanför
grindarna stod ett långt tåg av vagnar. Man köpte
kransar, och dödgrävaren tog emot kistan. Efter
en god stunds promenad, stannade den lilla
processionen på ett nyupptaget sandfält, längst bort på
norra sidan av kyrkogården. Dödgrävaren lagade
listerna i ordning; doktorn kommenderade håll an
där! fira! lägg av! och nu hissades den lilla
namnlösa tre alnar under jorden; det blev en paus; alla
stodo tysta med sänkta huvuden och sågo ner i
graven, som om de väntade något; tung och grå
låg himlen över det stora, ödsliga sandfältet, där
de vita stickorna stodo som små barns vålnader,
vilka gått vilse här ute; skogsbrynet tecknade sig
svart som en skuggspelsfond, ej en vindfläkt rörde
sig. Då hördes en röst, först darrande, men snart
klar och bestämd, som buren av en övertygelse;
Levi hade stigit upp på bårtäcket och talade rned
blottat huvud:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
