Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet. Från Nya kyrkogården till Norrbacka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Å, kära du, han är rusig nu, men han är son
till fältläkaren och professorn ...
– Jag frågade inte vem hans far var, utan vem
han själv var, men nu svarade du på varför du låter
dig trampas av en sådan där hund! Kan du nu svara
på den frågan, varför han umgås med dig?
– Jag förbehåller mig alla sottiser, sade Struve
förnämt.
– Ja, förbehåll dig alla dumheter i världen, men
behåll dem!
– Hur är det med bror Levi? sade Struve
inställsamt; du ser så allvarsam ut!
– Det är bra synd att ett sådant geni som
Borg skall supa så fasligt, sade Levi.
– Hur och när yttrar sig hans geni? frågade
Falk.
– Man kan vara ett geni utan att skriva vers,
sade Struve spetsigt.
– Det tror jag, ty att skriva vers förutsätter
intet geni – lika litet som det att man är ett kreatur,
sade Falk.
– Ska vi göra upp nu? sade Struve och fick ett
ärende ut.
Falk och Levi gjorde upp. När de kommo ut,
regnade det och himlen var svart, blott gasskenet
från staden stod som en röd sky i söder. Hyrvagnen
hade kört hem och det återstod endast att slå upp
rockkragarna och vandra. De hade icke kommit
längre än till kägelbanan, då de hörde ett
förfärligt anskri uppe i luften.
– Förbannelse! skrek det över deras huvuden,
och nu sågo de Borg gunga på en av de högsta
lindarnas toppgrenar. Grenen sjönk mot marken,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
