Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet. Från Nya kyrkogården till Norrbacka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men höjde sig i nästa ögonblick och beskrev en
oerhörd kurva.
– Å, det är kolossalt! skrek Levi. Det är
kolossalt!
– En sådan galning, smålog Struve, stolt över
sin protégé, och drog upp rockkragen.
– Kom hit, Isaac, röt Borg uppe i luften, kom
hit, judgosse, så ska vi låna pengar av varann!
– Hur mycket vill du ha? frågade Levi och
viftade med plånboken.
– Jag lånar aldrig mindre än en femtia!
I nästa ögonblick var Borg nere från trädet och
stoppade sedeln i sin ficka.
Därpå tog han av sig överrocken.
– Tag på dig! sade Struve befallande.
– Ska jag ta på mig! Vad säger du för slag!
Befaller du mig? Va! Säger du att jag ska? Säger
du det! Kanske du vill slåss!
Han slog härvid sin hatt mot trädstammen, så
att den krossades, varpå han tog av sig frack och
väst och lät regnet piska på bara skjortan!
– Kom hit nu, din murvel, så ska vi slåss!
Därmed sprang han Struve om livet, backade
med honom så att båda stupade i diket.
Falk satte i gång åt staden det fortaste han
kunde, men ännu långt efter sig hörde han Levis
skrattsalvor och bravorop: det är gudomligt, det
är kolossalt – det är kolossalt! och Borgs: förrädare,
förrädare!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
