Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugoförsta kapitlet. En själ över bord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nogare och tycktes i ett ögonblick se hans tankar;
hennes ansikte förvandlades som en vattenyta, då
kåren kommer, men blott en sekund; i nästa var hon
lugn igen och deciderad att möta vad som helst,
sedan hon med en blick undersökt Rehnhjelm och
förstått situationen.
– Kan man få veta vad det är för viktiga
angelägenheter, som kallat oss hit så tidigt? sade hon
muntert och slog Falander på axeln.
– Jo, började han, fast och beslutsamt så att
Agnes bleknade till, men kastade i samma ögonblick
med huvudet, som om han ville låta tankarna växla
spår – det är min födelsedag i dag och jag ville
bjuda er på frukost!
Agnes, som kände sig liksom den vilken sett
tåget komma rusande mot sig, men undgått det,
utbrast i ett klingande skratt och omfamnade
Falander.
– Men, som jag icke beställt förrän klockan
elva, så få vi dröja här så länge. Var så god
och sitt!
Det blev tyst, ohyggligt tyst.
– Det går en ängel genom rummet, sade Agnes.
– Det var du, sade Rehnhjelm och kysste
vördnadsfullt och innerligt hennes hand.
Falander såg ut som en, vilken blivit kastad ur
sadeln, men håller på att kravla sig upp igen.
– Jag såg en spindel i morse, sade Rehnhjelm.
Det betyder lycka!
– Araignée matin: chagrin, sade Falander; du
kan inte det där.
– Vad betyder det? frågade Agnes.
– Morgonspindel, sorgespindel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
