Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugoförsta kapitlet. En själ över bord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Det var det skändligaste jag hört! bröt
Falander ut.
Han steg upp och gick till sin chiffonier. Han
öppnade våldsamt klaffen och tog fram ett svart
skrin.
– Se där, sade han och lämnade Agnes skrinet;
gå hem och befria världen från ett avskum!
– Vad är det här? sade Agnes skrattande i
det hon öppnade skrinet och framtog en sexpipig
revolver. – Nej, se en sådan vacker unge; hade du
inte den där i Carl Moor? Jo, det hade du! Jag
tror den är laddad!
Hon höjde revolvern, siktade mot sotluckan och
tryckte av.
– Stoppa nu in den där! sade hon; det är inte
leksaker, mina vänner!
Rehnhjelm hade suttit mållös. Han förstod
alltsammans, men han kunde icke få fram ett ord, och
han stod så under flickans förtrollning att han icke en
gång kunde leta fram några ovänliga känslor mot
henne. Han visste visserligen, att en kniv gått igenom
hans hjärta, men smärtan hade ännu icke haft tid att
infinna sig.
Falander var dekontenanserad av så mycken
fräckhet och behövde en stund att hämta sig, sedan hela
hans moraliska avrättningsscen misslyckats och hans
teaterkupp upplöst sig på ett för honom mindre
gynnsamt sätt.
– Ska vi inte gå nu? sade Agnes och började
ordna sitt hår framför spegeln.
Falander öppnade dörren.
– Gå! sade han, och tag min förbannelse med
dig; du har förstört en hederlig mans själafrid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
