Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugoandra kapitlet. Bistra tider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
målarstol och slog sig ner på de utbredda
pappskivorna, där han blev sittande som om han satt
på en skatt.
Borg kastade av sig i skjortärmarna och
började med eldgaffeln bryta upp en av syror och
takdropp murken golvplanka.
– Nej, är du förbannad! skrek Sellén.
– Så här gjorde jag i Uppsala, sade Borg.
– Ja, men det går inte an i Stockholm!
– Det ger jag fan; nu fryser jag och här ska
bli eld!
– Men låt då bli och bryt mitt på golvet! Det
syns ju med detsamma!
– Inte bryr jag mig om att det syns, må du
tro; det är inte jag som bor här; men det är för
hårt.
Han hade närmat sig Sellén och nu sköt han
på honom och stolen så att det bar omkull, och i
fallet råkade Sellén draga sina pappskivor med sig,
så att bara golvfyllningen blev synlig.
– Se en sån skurk! Här har han en riktig
vedgruva och sitter och säger ingenting.
– Se så, det är takregnet som har gjort det där!
– Det bryr jag mig inte om vem som har gjort
det, men nu ska det bli eld.
Med några starka ryck hade han lossat ett par
plankbitar och snart blev det eld i kaminen.
Levin förhöll sig under detta lugn, avvaktande
och artig. Borg satte sig framför brasan och
glödgade eldgaffeln.
Åter knackades, men tre korta och ett långt
slag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
