- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 5. Röda rummet /
295

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugofjärde kapitlet. Om Sverge

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

– Skål, Falk! skrek den alldeles yre Lundell
överbordet. Hej!

Levi och Borg måste hålla i honom, så att han
icke skulle stiga upp och hålla tal.

Det var första gången han var ute ibland folk,
och det ståtliga sällskapet och den lysande
anrättningen hade slagit honom åt huvudet; men som alla
gästerna befunno sig på ett högre stadium, undgick
han lyckligen någon obehaglig uppmärksamhet.

Arvid Falk kände sig visserligen varm vid
anblicken av dessa människor, som åter upptagit honom
i samhället utan att begära några förklaringar eller
fordra avbön. Han erfor en känsla av trygghet vid
att sitta på dessa gamla stolar, som varit delar av
hans barndomshem; han igenkände med vemod den
stora bordsuppsatsen, som fordom endast togs fram
en gång om året; men de många nya människorna
gjorde honom frånvarande. Han lät icke narra sig
av deras vänliga miner; de ville honom visserligen
intet ont, men deras välvilja var beroende av en
konjunktur. Dessutom föreföll honom hela tillställningen
maskeradartad. Vad hade professor Borg, mannen
med det stora, vetenskapliga ryktet, för gemensamma
intressen med hans obildade bror? De voro i samma
bolag! Vad gjorde den högfärdige kapten Gyllenborst
här? Gick han hit för att äta? Omöjligt, om också
människorna gå bra långt för att äta. Och
presidenten? Och amiralen? Här funnos osynliga band,
starka, olösliga kanske!

Glädjen stod högt, men skratten voro för gälla,
kvickheten flödade, men den var syrlig; Falk kände
sig beklämd, och han tyckte att faderns ansikte såg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:27:28 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/rodarum/0295.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free