Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugofjärde kapitlet. Om Sverge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom mycket främmande, i det han tog den unga
flickans hand.
– Nej, se bror Falk! sade Sellén. Hittar bror
hit också! Jag kunde väl tro att det var något, efter
som vi ses så sällan i Röda Rummet.
Falk och Beda växlade en blick. Den unga
flickan hade ett distingerat utseende för sin plats;
ett fint, intelligent ansikte, som bar en sorg; en smärt
gestalt med ett självsvåldigt men kyskt linjespel;
ögonen voro något vinklade uppåt, som om de
spejade efter en olycka från himmelen, men kunde för
övrigt leka alla lekar ett ögonblickslynne kunde
uppfinna.
– Så allvarsam du är! sade hon till Falk och
såg ned på sömmen.
– Jag har varit på ett allvarsamt möte, sade
Falk och rodnade som en flicka. Vad läste ni för
slag?
– Jag läste Tillägnan till Faust, sade Sellén
och räckte ut sin hand för att leka med Bedas söm.
En mörk sky drog över Falks ansikte. Samtalet
blev tvunget och odrägligt. Olle satt försjunken
i betraktelser, som tycktes röra sig om självmord.
Falk begärde en tidning och erhöll »Den
Obesticklige». Med ens slog det honom för huvudet
att han glömt se efter vad den skrivit om hans
dikter. Han fläkte upp bladet och kastade ögonen
på tredje sidan; där fann han vad han sökte. Det
var inga artigheter, men icke heller några grovheter,
ty artikeln var dikterad av verkligt och djupt intresse.
Recensenten fann icke Falks poesi sämre eller bättre
än de andra samtidas, men fullt lika egoistisk och
betydelselös; den handlade endast om författarens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
