Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugofemte kapitlet. Sista brickan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och en klyfta av Skinnarviksbergen, som nu först fått
litet grönt här och där i skrevorna. Han tänkte
på dem som skulle få fara ut till ett sommarnöje
på denna ångbåt, bada i dessa vågor och vila sitt
öga på det gröna. Men nu började bleckslagaren
inunder hamra plåt, så att huset och fönsterrutorna
skallrade; fram körde ett par arbetshjon en dånande
stinkande kärra och ut från krogen mitt över gatan
stormade en doft av brännvin, svagdricka, sågspån och
granris. Han drog in huvudet och satte sig vid sitt
bord; framför honom lågo väl hundra
landsortstidningar färdiga att bli klippta. Han tog av sig
manschetterna och började granskningen; de luktade
kimrök och olja och svärtade ifrån sig – det var
huvudintrycket; vad han ansåg värt att tagas ur dem, det fick
stanna, ty han måste tänka på sin tidnings program.
Om arbetarna vid någon fabrik skänkt verkmästaren
en snusdosa av silver, så skulle han genast klippa till,
men om en patron skänkt fem hundra riksdaler till
arbetarnas kassa, skulle han gå förbi. Om hertigen av
Halland hade invigt en pålkran och intendenten
Trälund skrivit vers vid tillfället, skulle han klippa till med
vers och allting, »ty sådant tycker folk om att läsa»;
kunde han lägga till något försmädligt, så var det så
mycket bättre, de fingo det i alla fall i sig. För
övrigt gällde klippningsordern: allt berömligt av och
om publicister och kroppsarbetare, allt smädligt om
präster, militärer, stora köpmän (icke små),
akademici, stora författare och domare. Dessutom skulle
han minst en gång i veckan angripa kungliga
teaterdirektionen, samt stryka ner småteatrarnas lättsinniga
sångpjäser i »moralens och sedlighetens namn», ty
redaktören hade märkt att arbetarna icke voro roade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
