Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugofemte kapitlet. Sista brickan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
erfor ett underligt välbehag i matoset och flugsurret
och doften av den halvruttna blombuketten, som stod
bredvid den smutsiga bordsyrtuten. Till och med det
dåliga sällskapet med det slarviga linnet, de fläckiga
rockarna och de okammade galgfysionomierna
harmonierade så med hans eget förnedringstillstånd, att han
erfor en vild glädje.
– Vi voro ute på Djurgårn och söp i går! sade
den tjocka, för att i minnet upprepa de njutningar
som flytt.
Häremot hade Falk ingenting att anmärka och
hans tankar voro också genast på annat håll.
– Är det inte skönt att vara fri på en förmiddag?
sade den långa, som tycktes ha tagit en frestareroll.
– Jo, det är skönt, svarade Falk, och skulle
liksom mäta sin frihet med en blick ut genom fönstret,
men han såg endast en brandstege och en soplår ute
på bakgården, dit endast svaga återsken från
sommarhimlen svävade ner.
– Nu ta vi en halva! Se så! – Ah! – Nå,
bolaget Triton? Hahahaha!
– Du ska inte skratta, sade Falk; det blir så
många stackare lidande på det!
– Vad för ena stackare! Stackars kapitalister?
Tycker du det är synd med sådana som inte arbeta,
utan leva på pengar? Nej, min gosse, du har allt
dina fördomar kvar ännu! Men det stod en sådan
rolig historia i Bålgetingen om en grosshandlare som
skänkte 20,000 rdr till barnkrubban Betlehem, och
för det fick han Vasaorden; men så befanns det vara
Tritonsaktier med solidarisk ansvarighet, så att nu får
krubban göra konkurs. Är det inte härligt! Tillgångarna
utgjorde 25 vaggor och ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
