Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sagor - I midsommartider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I midsommartider.
I midsommartider, då jorden står brud i
Nordanlanden, då marken hon gläds, då källan ännu springer,
då ängens blommor stå raka och fåglarne sjunga,
det var då som duvan kom från skogen och satte
sig utanför stugan där den nittioåriga modren låg
till sängs.
Den gamla hade legat i tjugo år, och hon kunde
se genom fönstret allt som skedde på gården, den
hennes två söner brukade. Men hon såg världen
och människorna på sitt särskilda sätt, ty
fönsterrutorna voro anlupna i alla regnbågens färger; hon
behövde bara vända litet på huvudet, så syntes
allting efter vartannat i rött, gult, grönt, blått,
gridelint. Var det sålunda en vinterdag, då träden stodo
i rimfrost som om de buro vita silverlöv, så vände
hon huvudet på kudden, och träden blevo gröna;
det var sommar, åkern blev gul, himlen blev blå,
även om den var grå i sig själv. På det sättet
tyckte hon sig kunna trolla; och hon hade aldrig
tråkigt. Men de trolska rutorna hade även en annan
gåva; ty de voro buktiga, så att de visade det som
var utanför, ibland förstorat, ibland förminskat.
När sålunda hennes stora son kom hem och
var stygg, skrikande ute på gården, så önskade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
