Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sagor - I midsommartider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
modren honom liten och snäll igen; och straxt såg
hon honom så liten. Eller när barnbarnen kommo
tultande där ute, och hon tänkte på deras framtid,
så – ett, tu, tre – kommo de in i förstoringsglaset,
och hon såg dem fullväxta, stora människor, jättar
riktiga.
Men när sommarn gick in, då lät hon öppna
fönstret; ty så vackert som det då var därute kunde
icke rutorna visa det. Och nu på midsommarafton,
då det var som aldra vackrast, låg hon och såg utåt
ängen och hagen, då duvan tog upp sin sång. Hon
sjöng så fagert om Jesu Krist och om himmelrikets
glädje och härlighet, och hon bjöd alla välkomna som
voro betungade och fått nog av detta livets
vedermödor.
Den gamla hörde, men hon tackade stor tack,
ty jorden var i dag så skön som själva himlen, och
hon önskade sig icke bättre.
Då flög duvan över ängen upp i berglunden,
där bonden stod och grävde brunn. Han stod djupt
ner i jorden med tre alnar över huvudet, alldeles
som i sin grav.
Duvan satte sig i en gran och sjöng om
himmelrikets glädje, viss att mannen nere i jorden som
varken såg himmelen, havet eller ängen, skulle längta
dit upp.
– Nej, sade bonden, jag måste först gräva
brunn; ty annars får icke min sommargäst vatten,
och då flyttar den lilla olyckliga frun med sitt barn.
Duvan flög ner i stranden, där bondens bror höll
på att ta upp nät; och hon satte sig i vassen att
sjunga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
