Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sagor - I midsommartider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I det vita stack nu fram ett huvud med vit
stjärna och två krokiga horn, och så råmade huvudet.
Och där syntes flera huvuden, många, och de kommo
allt närmare.
– Jag är rädd, mamma, viskade barnet. Jag är så rädd.
Modren tog ett steg åt sidan och sjönk ner
emellan två tuvor i träsket.
– O gud, store, nådige, förbarma dig! ropade
modren ur djupet av sin själ.
Och nu hördes vinden, den starka havsvinden
gå fram genom skogen; träden böjde sig ödmjukt
inför den store anden; och en ung tall lutade sig
ner; det viskade något från dess krona i den
övergivnas öra; och när hon med ena handen fattat i
en gren, rätade tallen ut sig och lyfte den
förtvivlade ur dyn.
Dimman var bortblåst i detsamma; solen sken
igen, och de stodo vid den fjärde grinden. Men
modren som förlorat sin hatt, torkade barnets tårar
med sitt svarta hår; och då lillan log däråt, då sken
det i det arma modershjärtat; hon glömde allt
överståndet ont, så att hon fick nya krafter till att hinna
den femte grinden. Då ljusnade det i sinnet, ty
hon såg röda tegeltak och flaggor; och utmed vägen
växte snöbollsbuskar och vilda rosor, två och två,
alldeles som om de hållit av varandra, den vita
snöbollsbusken och den skära vildrosen.
Lillan kunde nu gå; och hon plockade korgen
full med blommor, som dockan Lisa skulle sova i
om midsommarsnatten för att få vackra drömmar.
Så lekte de fram sin väg, sorglösa igen; ty de
hade bara en björkhage kvar, så voro de framme.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
