Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sagor - Lotsens vedermödor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
voro lyckliga vid det oväntade återseendet. Men när
de gått en stund, stannade Viktor plötsligt och sade:
– Vänta ett ögonblick, jag måste gå och se om
tjurn, för det är synd om honom i alla fall.
Då förvandlades Annas anlete och hennes
ögonvrå blev blodig. Med ett vilt elakt uttryck sade hon
bara: gå, jag väntar!
Lotsen betraktade henne med sorgsna blickar,
ty han hörde att hon talade osant. Men han följde
henne. Hennes gång var så ovanlig dock, och han
började frysa i hela vänstra sidan.
När de gått en stund till, stannade Viktor igen.
– Giv mig din hand, sade han; nej, den vänstra.
Då såg han att ringen icke fanns där.
– Var är ringen? frågade han.
– Den har jag tappat, svarte hon.
– Du är min Anna, men du är icke. Det har
flugit en främmande i dig.
I detsamma gav hon honom en blick åt sidan,
och han såg att det icke var en människas utan det
var tjurens blodiga blick, och han förstod.
– Vik hädan löfjerska! sade han och spottade
henne i ansiktet.
Då skulle man sett! Den falska Anna skiftade
hamn, blev gulgrön i ansiktet som galla, sprack av
ilska, och i nästa ögonblick skuttade en svart kanin
bort över blåbärsriset och var försvunnen.
Nu stod han där i villande skogen, men han var
icke bortkommen för det, utan tänkte: jag går väl
på; kommer så själva den, så läser jag mitt
fadervår framlänges, för det räcker långa vägar.
Så gick han på, och fick se en stuga. Han
knackade, och togs emot av en gammal gumma;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
