Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sagor - Lotsens vedermödor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frågade om han kunde få härbärge över natten.
Gumman svarade att det kunde han få, men att det
inte var något att bjuda på, för det var bara en
kammare på vinden som var si och så.
– Den får vara hur han vill, nu måste jag
sova.
Ja, hur de jämkade, så fick han följa med opp
på vinden och in i kammaren. Där hängde en stor
getingbilla ovanför sängen, och gumman bad om
ursäkt för att de hade sådant främmande.
– Skadar inte; getingar äro som människorna,
de äro snälla ända tills man retar dem. Kanske
ni har ormar också?
– Ja, vi ha några stycken förståss.
– Skadar inte; de tycker om sängvärmen, så
vi ska nog bli sams! Är det huggorm eller snok?
Jag är visserligen inte noga på sällskapet, men jag
föredrar snoken!
Gumman stod svarslös, när lotsen började reda
i sängen och visade bestämd avsikt att sova i rummet.
I detsamma hördes utanpå det stängda fönstret
ett ängsligt surrande, och en stor bålgeting försökte
komma in.
– Släpp in den stackarn! sa lotsen och
öppnade fönstret.
– Nej, sådan en! Gör slut på’n! skrek gumman.
– Varför ska jag det? Han kanske har ungar
här som ska svälta, och så får jag ligga och höra
på barnskrik, nej tack!... Kom du lilla geting.
– Han bits! gick gumman på.
– Nej vars, han biter bara elaka människor...
Och nu öppnades fönstret. In tågade en
bålgeting så stor som ett duvägg: och surrande som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
