- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 38. Sagor. Ensam /
58

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sagor - Triumfatorn och narren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

borta för honom. Men han fick icke visa det, ty då
skulle han anses dum som inte förstod skämt. Men
så kom det värsta! Narren dansade fram och gjorde
ett apspel som skulle vara en rebus på sjömätarns
namn, det tillnamn som han ärvt av sin far och det
förnamn han fått i dopet av sin mor, och det var
honom som heligt, och han ville aldrig ändra det,
fastän det var litet braskande.

Då ville han resa sig och gå, men fästmön höll
honom kvar, och han blev sittande.

När upptåget var förbi och alla på balkongen
reste sig, gick Den Store fram till sjömätarns fästmö,
lade en vänlig hand på hennes axel, och sade med
sitt goda leende:

– De har ett konstigt sätt här i landet att fira
sina Storheter. Men det får man tåla!

På aftonen blev en ny fest, där sjömätarn också
var med; men hans nöje var borta, och han kände
sig så liten, så utskrattad som han blivit; han var
ju mindre än narren, vilken gjort lycka som
upptågsmakare; och därför var han modstulen, orolig för
framtiden, tvivlande på sig själv. Och vart han gick
i den stora trädgården, såg han sin vrångbild i
narren som var överallt. Och han såg sina fel
förstorade, sin högfärd aldra mest, sin stortalighet
härmad; och det värsta var att hans hemliga tankar och
böjelser voro röjda.

På tre plågsamma timmar hade han hunnit gå
igenom sitt samvetes räkenskapsbok; och det ingen
människa vågat säga honom, det hade narren sagt.
Det är ju gott att känna sig själv; Sokrates kallar
det till och med för det högsta goda; och mot
slutet av den aftonen hade sjömätarn övervunnit sig,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:36:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/sagor/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free