Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sagor - Triumfatorn och narren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vara från Skåne, tog illa vid sig och avförde narren
till finkan. Nu ha narrar lika svårt att förstå allvar
som polisen att förstå skämt, och därför gjorde narren
våldsamt motstånd mot förrättningen, med den påföljd
att hasselkäppen kom fram, och det blev rapp! rapp!
rapp!
Och så släpptes han!
Nu tycker man ju att det kunnat vara nog med
bestraffningen, men det var icke!
Narren kände sig långt ifrån förbättrad av tuktan;
snarare förbittrad i sitt sinne, gick han ut på
krigsstråt som en Siouxindian, för att se vem han kunde
hämnas på.
Slumpen eller någon annan, ledde hans steg
ner på Tullgatan och in i ett bondkvarter. Kring ett
bord på gården sutto bönder och mjölnare, drickande
de store männens skål vid en lykta. När de fingo se
narren, togo de honom för sjömätarn, och de blevo
högligen fägnade, när han ville vara så gemen och
dricka ett glas med dem.
Nu flög sjömätarns högmodsande in i narrens
krutkammare och han tog eld. Han talade stora
ord om sina bragder: huru han varit den, som lett
expeditionen; ty hade icke han mätt havets djup,
skulle de satt på grund; och hade icke han läst på
stjärnorna, skulle de aldrig ha kommit hem.
Smack! sa det. Narren hade fått ett ägg mitt
mellan ögonen.
Och mjölnaren talade så här:
– Sjömätarn är en skrävlare; det visste vi förut,
och det är han som skrivit i bladet att Den Store
var en humbolt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
