Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sagor - När träsvalan kom i getapeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hyv, hyv, hit! I dy, i dy, i dy dog du! Ur dyn,
ur dyn, ur dyn uppstod du!»
Det handlade om dy, om död och om
uppståndelse, det förstod han.
Men drömmen gick på. Han stod på klippan,
ensam i brännande solen, brinnande av törst och
hunger.
Alla kamraterna hade stött bort honom och hotat
hans liv, emedan han icke ville vara med och lägga
mordbrand i fängelset. De stodo i hop bakom och
jagade honom med stenar ut på berget, så långt
han kunde komma. Och nu hejdades han av en
mur.
Den såg han ingen möjlighet att stiga över;
i sin förtvivlan beslöt han att rusa emot muren med
huvudet före och sålunda ge sig döden.
Han rusade ned utför berget; och se, i samma
stund öppnades en port, en grön trädgårdsport...
och... nu vaknade han!
När han tänkte över sitt läge och såg att den
ljuvliga lunden inskränkte sig till björkruskan, blev
han missnöjd i sitt sinne och sade för sig själv:
– Om det åtminstone varit en lind.
Och när han lyssnade, så fann han, att björken
sjöng så hårt; det lät som när man risslar med
sand och småsten; under det att linden kunde spela
de sammetslena hjärttonerna.
Följande dag var björken vissen och gav föga
skugga.
Dagen därpå voro löven torra som
papperslappar och skallrade som tänder. Och slutligen stod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
