Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sagor - Tobaksladans hemligheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ännu voro obesatta, av brist på efterträderska; och
i publikens hågkomst levde ännu hennes framställning,
som varit utmärkt.
Nåväl, det blev augusti; lyktorna tändes igen, och
teatrarne skulle öppnas.
Sångerskan satt vid sitt fönster och såg ner på
ladan, som nyss blivit rödfärgad och fått tegeltak.
Så kom en man klivande i potatislanden; och
han bar på en stor rostig nyckel. Han öppnade
ladan och gick in.
Så kommo två män till, som hon tyckte sig
känna igen; och de försvunno också in i.ladan.
– Nu började det bli intressant.
Efter en stund kommo de tre karlarne ut, bärande
på något stort underligt, som liknade sängbottnar
eller avdelningsskärmar.
Utanför porten vände de på skärmarne och
ställde dem ifrån sig på lut mot laduväggen; och där
syntes en kakelugn, men den var målad, illa målad.
Därpå syntes en dörr till något lantligt hus, kanske
en jägares hydda. Så kom en skog, ett fönster
och ett bibliotek.
Det var teaterdekorationer. Och efter en stund
kände hon igen rosenbusken i Faust.
Det var Operans dekorationsmagasin, och vid
denna rosenbuske hade hon själv en gång sjungit
»Lilla blomma du är ju».
Ont gjorde det i det arma hjärtat, när hon
förstod att Faust skulle opp, men en tröst fanns:
att hon icke sjungit huvudrollen som ju är
Margaretas.
– Låt gå för Faust! Men rör de vid Carmen
eller Aida, då är jag död!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
