Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sagor - Tobaksladans hemligheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Där satt hon nu och såg hur repertoaren
ändrades: och hon visste fjorton dagar före tidningarne
vad Operan skulle ge. Det var ju alltid något roligt!
Hon såg Friskytten dras fram med vargklyftan och
allt; hon såg Den Flygande Holländarn med
skeppen och havet; Tannhäuser och Lohengrin och
många flera.
Men så kom det en dag, ty det oundvikliga
måste komma. Karlarne släpade (den ene hette
Lindkvist mindes hon och han skötte blockgångarne);
och så kom det fram ett torg i Spanien. Kulissen
stod på sned så att hon icke riktigt kunde se vad
det var; men en av karlarne vickade sakta på ramen,
och som han krängde, syntes baksidan, som alltid är
ful. Och där stod med stora svarta bokstäver, vilka
visade sig en efter en, sakta liksom för att pina
henne; där stod skrivet, oåterkalleligt, tydligt:
C, A, R, M, E, N. Det var Carmen!
– Nu dör jag! sade sångerskan.
Men hon dog icke, den arma, icke ens när
Aida kom fram. Dock, hennes namn var utplånat
ur människornas hågkomst, från bokhandlarnes
fönster, från brevkorten; och slutligen försvann på ett
okänt sätt hennes porträtt ur foajén.
Hon kunde icke förstå att människorna så snart
glömde; det var alldeles oförklarligt. Men hon sörjde
sig själv som man sörjer en död; och sångerskan,
den firade, var ju död!
Så gick hon en dag ensam och spatserade på
en öde gata. Där var en avstjälpning för sopor.
Hon stannade utan att tänka vidare på någonting,
men såg tillräckligt av förgängelsen, ty på sophögen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
