Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sagor - Tobaksladans hemligheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
låg ett brevkort, och på det syntes hennes bild som
Carmen.
Hon gick hastigt därifrån och grät i sitt sinne.
Kom in på en tvärgata, där en liten bokhandlares
fönster fick henne att stanna; hon var ju van att
stanna vid sådana fönster och se efter om hon hängde
ute. Men här hängde hon icke. Däremot hängde
ett plakat, på vilket hon mot sin vilja läste de
märkliga orden: »Herrans ansikte står över dem som göra
ont, så att han utskrapar deras åminnelse av jorden.»
Dem som göra ont! Det var därför hennes
åminnelse var utskrapad. Där var förklaringen på
människornas glömska.
– Men kan ont icke göras gott igen? Har jag
icke lidit straff nog? klagade hon.
Och så gick hon ut i skogen, där inga människor
funnos. Som hon gick, förtvivlad, förkrossad,
ödmjuk, såg hon en annan ensam människa som stod
framför henne. Och han frågade med ögonen om
han tordes hälsa.
Det var kapellmästarn. Men hans ögon talade
icke förebråelser, icke förödmjukande medlidande,
utan de sade fram beundran, förundran, och ömhet.
– Vad du blivit smärt och fin, Hanna, sade
hans mun.
Hon såg på sig, och hon fann att det var sant.
Sorgen hade bränt upp det överflödiga, uppblåsta
köttet, och hon var skönare än fordom.
– Och lika ung är du! Yngre!
Det var det första goda ord hon hört på långa
tider; och när det kom från honom som hon gjort
så illa, då förstod hon vad en god människa var
värd, och det sade hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
