Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sagor - Sankt Gotthards saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skrindan var en enda stor lövsal med bänkar ini;
man såg icke människorna ini den, men man hörde
sång inifrån, vacker högstämd sång, om
schweizerland och schweizerfolk, det vackraste och det tappraste
folket.
Så kom barnens tåg; de gingo två och två,
hand i hand, som om de voro goda vänner, eller
som små brudar och brudgummar.
Och när klockorna gingo, drogo sig alla uppåt
kyrkan.
Men när gudstjänsten var slut, så började festen;
och vid skjutbanan som var stödd mot Sankt Gotthards
väldiga stalp knallade snart skotten.
Postmästarns son var byns mästerskytt, och det
fanns inga tvivel om att han skulle ta priset. Han
sköt sin serie, och tog fyra prickar av sex skott.
Men då hördes oppe i berget ett hojtande och
knakande; stenar och grus rullade ner för branten,
och man såg granarne i den heliga skyddsskogen
gunga som för en storm. Snart syntes på ett
stenblock med bössan på axeln och viftande med hatten
den vilde gemsjägaren Andrea från Airolo, den
italienska byn i kantonen Tessin, på andra sidan
fjället.
– Gå icke i skogen! ropade alla skyttarne.
Andrea förstod icke.
– Gå icke i heliga skogen! berget kommer över
oss! skrek amtmannen.
– Så låt det komma då! svarade Andrea och
åkte i en rasande fart ned för branten. Och här
är jag!
– Du kommer för sent! svarade amtmannen.
– Aldrig för sent kom jag, gentog Andrea, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
