Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sagor - Sankt Gotthards saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han slog och slog, men utan fart, såsom hans
saktade hjärta slog efter tunnelsjukan. Då med ens
hörde han som ett skott och ett väldigt brakande,
men ini berget, på andra sidan.
Och nu gick det upp för honom att de råkats.
Först föll han på knä och tackade Gud; sedan
reste han sig och började slå. Han slog förbi frukost,
förbi middag; förbi raster och aftonvard. Han slog
med vänster arm, när den högra domnat. Därunder
tänkte han på överingenjören, som stupat mitt framför
väggen; och han sjöng de tre männens sång i den
brinnande ugnen, ty luften liksom brann omkring
honom, under det vattnet dröp på hans hjässa och
fötterna stodo i lera.
På slaget sju, den 28 februari 1880, föll han
framstupa emot borren som flög mitt igenom
bergväggen.
Ett skallande hurra från andra sidan väckte
honom, och han förstod, förstod att de råkats, att
hans sista mödas stund var kommen, och att han
var ägare till tio tusen lire.
Då, efter en kort suck till allförbarmaren, lade
han munnen till borrhålet, viskade, så ingen hörde’t:
Gertrud; och därpå höjde han ett niofaldigt hurra till
tyskarne.
Klockan elva på natten hördes ett rungande si
opp! från italienska sidan, och vid ett brak som av
belägringskanoner ramlade väggen ner. Tyskar och
italienare föllo i varandras famn och gräto,
italienarne kysstes, och alla föllo på knä sjungande ett
Te Deum laudamus.
Det var ett stort ögonblick; och det var 1880,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
