Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sagor - Jubal utan jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alldeles onaturligt, och han tålte icke några andra
jag i sin närhet. Han nekade sig ingenting, och han
förnekade sig icke heller. Men nu, när han skulle
hem till sitt land igen, lärde honom direktören att
det icke gick för sig att heta Klang, när man är
en storsångare; han måste ta ett stiligt namn, hälst
ett utländskt, för det brukades.
»Den Store» hade en strid med sig själv; ty att
ändra namn var ju inte riktigt trevligt; det påminde
om att förneka far och mor, och kunde se illa ut.
Men, efter som det brukades, så: fick det gå.
Han letade i Bibeln, för att finna det rätta
namnet, för där stod de.
Och när han fick upp Jubal, »Lamechs son som
uppfann allahanda spel», så tog han det. Det var
ett gott namn och det betydde Basun efter hebräiskan.
Som direktören var engelsman så önskade han att
Klang skulle kalla sig mister och det gjorde han.
Mister Jubal, alltså.
Det var ju rätt oskyldigt allt det där, efter som
det brukades, men underligt var det i alla fall, att
med det nya namnet, blev Klang en annan karl. Det
gamla förflutna var liksom utplånat; och mister Jubal
kände sig som född engelsman, talte med brytning,
fick polisonger och höga kragar; ja, de rutiga
kläderna växte fram liksom barken på trädet av sig
själv; han blev stram och hälsade med ena ögat;
vände sig aldrig om, när en bekant ropade an honom
på gatan, och han stod alltid mitt inne i
spårvagnen.
Han kände knappt igen sig själv!
Emellertid var han åter hemma i sitt land och
var storsångare vid Operan. Han spelte kungar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
