Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sagor - Jubal utan jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
profeter, frihetshjältar och dämoner; och när han
hade en roll att öva, var han så god spelare, att han
trodde sig vara den han föreställde.
Nu gick han en dag på gatan och var en dämon
någonstans, men han var också mister Jubal.
Så hörde han .någon ropa bakom sig: – Klang!
Han vände sig naturligtvis inte om, ty det gör inte
en engelsman, och för resten hette han ju inte Klang
nu längre.
Men det ropade Klang en gång till. Och så stod
hans vän handelsresanden framför honom, med
spörjande blickar och frågande blygt och vänligt:
– Är det inte Klang?
Mister Jubal överfölls av dämonen; visande alla
tänderna och med ett öppet gap som om han tog
en bröstton ur en av kraniets kaviteter, röt han ett
kort: – Nej!
Då kände vännen igen honom, och gick sin väg.
Han var en upplyst man, kunde livet och människorna
och sig själv utantill, och han blev därför varken
ledsen eller förvånad.
Men mister Jubal trodde det; och när han hörde
dessa ord inom sig: »Innan hanen tre resor haver
galit, skall du förneka mig,» så gjorde han som
Petrus; han gick in i en portgång och grät
bitterligen. Det gjorde han själv, i sina tankar, men
dämonen i hans hjärta skrattade.
Sedan den dagen skrattade han mest; åt ont och
gott, åt sorg och skam, åt allt och alla.
Hans far och mor visste nog av bladen vem
mister Jubal var, men de gick aldrig på Operan, för
de trodde att det var någonting med tunnband och
hästar, och där ville de inte se sin son.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
