Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sagor - Gullhjälmarne i Ålleberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Vad är du rädd för då? frågade soldaten.
– Jo, det sitter en pyssling ini berget.
Då förstod soldaten vad lönnen menat, och han
såg verkligen en pyssling sitta ini berget och koka
gröt.
– Vad är du för en? sa pysslingen.
– Jag är på Vässkötta-Dal, var är du nånstans?
– Jag är i Ålleberg, jag, sa pysslingen.
– Men Ålleberg ligger i Västergylln, svarte
soldaten.
– Vi ha flyttat hit, nu! sa pysslingen.
– Det lögst du, svarte soldaten, fick fatt i
grytstjärten och lade gröten i elden.
– Nu ska vi se på Musbot, sa han och gick
in i berget.
Där satt jätten vid en stor brasa och glödgade
en järnstång.
– God dag, god dag, sa soldaten och räckte
handen.
– God dag igen! svarte jätten och gav
järnstången, så rö han var.
Kask tog emot och kramade järnet så att det
väste:
– Du är varm om händerna! Vad hetter du?
– Jag heter jätten Svensk, sa trollet.
– Det var ett gammalt bra handtag, det var
svenskt och nu förstår jag att jag är i Ålleberg.
Kanske Gullhjälmarne sover där ännu?
– Tyst! tyst! tyst! sa jätten och hyttade med
eldkäppen. Du ska få se dem, efter du är på
Vässkötta-Dal; men du ska lösa min gåta först, mente jätten.
– Vill du mulbändas med en landsman, så låt
gå! Men lägg bort eldgaffeln först.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
