Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sagor - Gullhjälmarne i Ålleberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samt lät Hans Järta skriva konstitutionen som lever
än. Nu behöver du inte veta mer. – Har du rökt
ur nubben?
– Tja! sa jätten. Det var jämnt skägg. Och
nu ska du få se på Gullhjälmarne!
Den gamle reste sig med möda och gick in åt
berget följd av soldaten.
– Gå tyst! sa jätten och visade på en riddare
i gullhjälm, som satt sovande vid en klippdörr. Men
i detsamma snavade Kask och slog sitt klackjärn mot
en sten så att det eldade om’et. Då vaknade
Gullhjälmen genast; och så kvickt som om han sovit på
vakten ropade han:
– Är det tider än?
– Ännu icke! svarte jätten.
Gullhjälmriddaren satte sig ner och somnade åter
straxt in.
Jätten öppnade bergväggen; och soldaten såg
en stor sal framför sig. Ett ändlöst bord sträckte
sig mitt genom salen, och i halvskymningen syntes
den lysande samlingen av gullhjälmar sitta i
karmstolar med guldkronor på ryggstöden. Vid kortändan
satt en man som var huvudet högre än de andra;
och hans skägg räckte ner till midjan som på Moses
eller Jesaias; och han hade klubban i sin hand.
Alla tycktes sova, men icke den sömn som om
natten återgiver krafter, icke heller den sömn som
kallas den eviga.
– Pass nu på, sade jätten, så skall du få höra
på årsmotsmässan.
Han tryckte på en stor granat i berghällen, och
tusen lågor tändes.
Då vaknade gullhjälmarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
