- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 38. Sagor. Ensam /
132

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ensam - II.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

synes han mig som en gammal bekant den
jag ville nicka åt. Men det finns en bestämd skillnad
mellan oss: han har tjänat ut sin kapitulationstid,
och jag står ännu mitt i striden och arbetar framåt.
Så att det icke är värt han söker något
medbrottslingsskaps sympatier hos mig. Det håller jag strängt
ifrån mig. – Mina tinningar äro visserligen gråa,
men jag vet att de i morgon kunna vara lika mörka
som hans hår, om jag ville, men jag bryr mig inte
om’et, ty jag har ingen kvinna att kråma mig för.
För övrigt tycker jag att hans hår ligger för slätt
för att icke väcka misstankar, under det att mitt
är höjt över allt tvivel.

Så har jag en annan som äger behaget att vara
mig fullständigt obekant. Han är bestämt över sextio
och är jämnt grå, i hår och helskägg. I början av
vår bekantskap tyckte jag mig känna vissa drag i
hans mjältsjuka ansikte, vissa linjer i hans figur, och
jag nalkades honom med medlidande och sympati.
Han föreföll mig ha smakat livets bitterhet i dess
beskaste form; att ha kämpat mot strömmen och
blivit nedbruten, och att han nu levde i en ny tid
som vuxit upp omärkligt och lämnat honom efter
sig. Han kunde icke släppa sin ungdoms ideal
emedan de voro honom kära, och han ansåg sig vara
på rätta vägen... arme man! Han vet, tror han,
att han gått rätt, och samtiden gått vilse... Det är
tragedi!

Men när jag en dag såg honom i ögonen,
upptäckte jag att han hatade mig; kanske därför att
han läste deltagande i mina blickar och det var det
mest sårande. Ja, han fnös när han passerat mig. -
Är det icke möjligt därjämte att jag utan att veta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:36:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/sagor/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free