Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ensam - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stod själv vid disken. Han var en modärn ande,
det insåg jag genast, ty han försökte icke prata med
mig... det var för gammalt! men han talade med
ögonen; aktning, förtroende, redbarhet talade hans
ögon. Men så kunde han inte låta bli att spela
komedi. Han blev kallad till telefon, bad mig tusen
gånger om förlåtelse och gick till telefon. Nu hade
han den oturen att jag var komediförfattare och
studerat både minspel och replikföring. Därför såg
jag på hans ansikte att det icke talades i telefonen
och jag hörde på hans svar till ett fingerat tal att
det var komedi.
– Jaha! – Jaha – Jaha – Jo – joo! Det
skall bli! (Avringning.)
Det skulle föreställa en rekvisition. Men där
fattades övergångar och avtoningar. Det var ju
oskyldigt egentligen men jag tyckte inte om att vara
hans narr och inte heller att vänta, därför blev jag
kritiskt stämd och började läsa på etiketter och
firmornas märken i synnerhet. Utan att vara
vinkännare har jag dock sedan långt tillbaka haft i
minne att när det stod Cruse et fils på en butelj, då
var det äkta franskt vin. Nu får jag se namnet på
en etikett och förvånad att finna Bordeauxvin i
kryddbod slog jag mig lös och köpte en butelj för
ett otroligt gott pris.
Hemkommen gjorde jag ett par upptäckter som
visserligen icke fingo mig ond, men som föranledde
mig att aldrig handla mer i den boden. Dadlarna
som förra gången voro utmärkta hade han nu
uppblandat med gamla träiga, och vinet var visserligen
en Cruses, kanske Robinson Cruses men alls icke
Cruse et fils.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
