Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ensam - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Alla dessa små knep som höra till handeln hade
han fått intrumfade av sina principaler och han såg
intet orätt i dem. Oförstånd! Det var orsaken, men
icke skulden.
Ibland frågade jag mig vad jag hade med detta
allt att göra. Man skall ha andras lidanden över
sig kanske, och man får dem på sig just när man
söker i ensamhet undgå dem.
Emellertid var handelsmannens öde fullbordat.
Det var egentligen en lisa att se huru dörrarna
stängdes, och det blev ett slut. Men när man
öppnade igen och började tömma lådorna, röja hyllorna
och fara iväg med alla dessa många saker som till
stor del voro förstörda, då var det som att se en
obduktion. Som jag kände en av karlarne steg jag
på, gick in i bodkammaren bakom arkaden. Här
hade han kämpat. För att fördriva tiden och
undkomma den rena sysslolöshetens fördömelse, hade
han skrivit ut fingerade räkningar i massor. De lågo
ännu kvar där och voro utställda på Furst Hohenlohe,
Felix Faure, till och med prinsen av Wales. Denne
senare hade köpt 200 kilo marmelade Russe och en
låda Curry.
Det var för mig intressant att se hur mannens
hjärna arbetat ihop Felix Faures Ryska Resa och
Prinsen av Wales’ Britto-Indiska kök.
Där låg även en packe utskrivna annonser om
»prima» kaviar, prima kaffe, allting prima, men
annonserna voro aldrig tryckta.
Jag förstod hur han vid pulpeten nödgats spela
denna komedi för biträdet. Arme man! Men livet
är långt och växlingsrikt, och den mannen kommer
nog upp igen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
