- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 38. Sagor. Ensam /
148

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ensam - III.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

jag vid slutet föreföll mig ha levat två människoliv.
Men ur hans värld fick jag en ny synpunkt på mitt
eget; och efter återfall och kriser, stannade jag
slutligen vid ett slags försoning med lidandet, då jag
samtidigt upptäckte huru sorgen och smärtan liksom
förbrände själens sopor, förfinade instinkter och
känslor och även skänkte högre färdigheter åt den
ur den utpinade kroppen lösgjorda själen. Sedan
dess tog jag livets bittra kalkar som medicin, och
jag ansåg vara min plikt att lida allt – utom
förnedring och ofrihet!

Men ensamheten gör en ömtålig på samma gång,
och när jag förut genom brutalitet väpnat mig mot
lidandet, blev jag nu mera känslig för andras
smärtor, ett rov rent av för inflytelser utifrån, dock icke
de dåliga. De senare bara skrämde mig och fick
mig att draga mig ändå längre tillbaka. Och då
söker jag ensligare promenader, där jag endast råkar
småfolk som icke känner mig. Jag har en särskild
väg som jag kallar <sp>via dolorosa</<sp>, vilken jag
begagnar när stunderna äro mörkare än vanligt. Det
är stadens sista gräns åt norr, och utgöres av en
ensidig aveny med en husrad på ena sidan och
skogen på den andra. Men för att komma dit måste
jag ta en liten tvärgata, vilken har en särskild
tilldragning för mig utan att jag kan säga riktigt varför.
Den smala gatan behärskas nere i fonden av en stor
kyrka, som lyfter och beskuggar på samma gång,
utan att locka likväl, ty jag går aldrig i kyrka,
emedan... ja, det vet jag inte. Därnere till höger är
en pastorsexpedition, där jag tagit ut lysning en
gång för länge sen. Men här uppe i norr står ett
hus, just där gatan mynnar åt heden. Det är stort

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:36:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/sagor/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free